Återkommande får jag höra personer beskriva önskningar om att kunna återuppnå tidigare prestationer, attribut eller förmågor. Självklart tycker jag det är bra när man har mål och motivation till att vilja förändra saker till det bättre, men jag tror också det finns vissa risker och nackdelar med det sättet att tänka.
Det finns antagligen rimliga förklaringar till varför man t ex inte längre klarar av en prestation som tidigare. De fysiska eller psykiska förutsättningarna man hade förr kanske ser annorlunda ut idag. Man kunde för några år sedan kanske t ex springa en halvmara utan större ansträngning, men orkar idag knappt jogga ett par kilometer.
Baserar man aktuella förväntningar på det förflutna och inte på nuvarande förutsättningar kan det medföra negativa konsekvenser. Är de egna kraven orimliga riskerar man att tappa motivationen och kanske ge upp innan man ens hinner börja. Det är också stor risk att man blir besviken och får sämre självförtroende om man ständigt kämpar för att klara egentligen ouppnåeliga mål.
Så istället för att stirra sig blind på hur det varit förut, tror jag det är mer gynnsamt, inspirerande och lustfyllt att skapa mål utifrån hur potentialen ser ut just idag. Genom att sikta mot mål som är fullt möjliga belönas man oftare med glädjen i att uppnå de.
Sammanfattat är det antagligen mer gynnsamt att tänka målinriktat framåt utifrån nuvarande situation och förutsättningar istället för att jämföra sig med hur man en gång har varit.
/R
Psykgymnasten 